Kismet Bay - Dawn Brower 3 стр.

Det var inte meningen att skrämma dig. Nicholas gick fram ett steg till. Jag hoppades att det här skulle bli en trevlig överraskning.

Hade Tristan och hennes kusin lurat henne? Hur visste de att hon var intresserad av Nicholas? Det spelade ingen roll nu, men det var absolut ett ämne hon skulle ta upp nästa gång hon såg dem. Hon hade önskat att få spendera kvällen med Nicholas, och nu var det möjligt. Frågan var hur mycket hon ville att han skulle förstå det. Ingen fara. Jag trodde min kusin skulle vara här, så jag blev lite överraskad när du inte var Esmeralda.

Förlåt, sa han, men jag behövde träffa dig igen, och just då verkade det här vara en bra idé.

Holly såg sig omkring för att se vad han hade gjort. Hennes favoritblommor, rosa och vita liljor, stod i en vas mitt på ett av borden. En flaska vit Riesling stod intill tillsammans med två tomma vinglas. Två tallrikar var övertäckta, antagligen för att hålla maten under varm. Han hade prickat in hennes favoritblommor och favoritvin, men vad var sannolikheten för att han skulle ha ordnat hennes favoritmat också? Holly vände sig mot honom. Nicholas hade tagit av sig sin kaffefläckade skjorta och bytt till en blå, bara en nyans ljusare än hans slips som hade precis samma mörkblå färg som hans ögon. Hans mörka kostym fick honom att se så stilig ut att hon ville kasta sig i hans famn.

Nå? Han lyfte på ena ögonbrynet. Är allt till belåtenhet?

Hon log ett svagt, sensuellt leende. Ja, än så länge. Holly tog av sig sin vinterkappa och hängde upp den på en krok och vände sig sedan tillbaka mot honom. Berätta vad det blir för mat så bestämmer jag mig för om det är perfekt.

Kyckling Marsala med pasta av fullkornsvete. Hennes mun vattnades genast. Han hade hittat hennes favoriträtt. Nicholas visade sig vara den perfekte mannen, vilket i sig var lite oroande.

Hur kunde du

arrangera allt det här? avslutade han hennes mening. Din familj var väldigt hälpsam. Kanske du borde diskutera riskerna med att dela personlig information med personer de inte känner särskilt väl.

Det fanns bara en orsak till att de alla hade hjälpt honom. Magin i Kismet Bay var aktiv. Nicholas hade varit tvär och irriterad när de först hade stött på varandra. Det var ingen slump att den lilla staden hette Kismet Bay, ödets vik. Grundarna, hennes förfäder, hade trott på ödet. De hade räddats ur en storm genom att deras skepp hade nått viken oskatt. Sedan dess hade området verkat magiskt, och en av de saker det medförde var kärlek. Ödet styrde fler saker än att hitta en själsfrände, men när du väl stötte på din sanna kärlek fick det inte ignoreras. Det var en av anledningarna till att Ivy hela tiden var så melankolisk: Gabriel hörde ihop med henne. Utan honom saknade hon en del av sig själv. Var Nicholas Hollys andra halva? Hennes familj verkade tro det, och det började Holly också göra. Hon kände en stark attraktion till honom som inte gick att ignorera. Han måste också känna det för att vara beredd att uppvakta henne så ivrigt.

I familjen Strange litar alla alltid på sin magkänsla. De hade inte hjälpt dig om de inte trodde att det var det rätta. Hon ville inte skrämma iväg honom genom att prata om öde och magi. Holly ville dock göra en sak innan hon fattade några beslut. Hon gick intill honom och la armarna runt hans hals. Kyss mig, sa hon, önskade hon krävde hon.

Nicholas behövde inte höra det två gånger. Han lutade sig ner och pressade sina läppar mot hennes. Den där magin hon hade tänkt på omslöt dem och tände en låga som fick dem båda att intensifiera kyssen. Hans tunga lekte med hennes och hon berusades av hans smak som kanel och kakao. De två viktigaste ingredienserna i hennes varma choklad Holly stönade när hennes åtrå steg och hon ville slita av deras kläder för att se om de två passade ihop på alla sätt. Holly tog ett steg bakåt innan hon gick så långt att hon kanske skulle ångra det.

Det

Jag vet, sa hon.

Han skakade på huvudet. Jag vill så mycket mer med dig.

Holly log mjukt mot honom. Nicholas skulle kunna komma att betyda mer för henne än hennes egen lycka. Han skulle kunna bli hennes lycka. Hon tänkte på sin syster Ivy och sa försiktigt: Jag skulle vilja få tid att förstå vad det här är. Hur ska vi kunna göra det när du inte bor här?

Jag vet inte, svarade han uppriktigt. Men jag vill försöka, om du vill.

Holly nickade. Det vill jag.

Nicholas drog tillbaka henne in i sin famn och höll hårt om henne. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta dig när jag kom hit med Gabriel, men jag är väldigt glad över att jag gjorde det. Jag kommer att berätta för Gabriel att jag inte vill resa iväg med honom. Jag stannar i Kismet Bay över helgerna. Resten det funderar vi ut efter hand.

Holly kramade honom och slöt ögonen. Hon hade möjlighet att få sin största önskan uppfylld och hon tänkte inte slösa bort den. Alla berättelser måste börja någonstans, och detta var hennes och Nicholas det var en gång

KAPITEL ETT

Den kalla vinden svepte över Nash King och skar igenom hans skinnjacka som vore den av papper. Han gnuggade händerna för att försöka värma de stelfrusna fingrarna. Nu var det inte så långt kvar. Om bara några få steg skulle han komma fram till Grape Flavors Winery, då han skulle få tillbringa ett par efterlängtade minuter med sitt livs kärlek: Leilia Strange.

De två hade varit bästa vänner sedan lågstadiet. Nash hade alltid älskat henne, men dessvärre hade hon alltid bara sett honom som en vän och inget mer. Vissa dagar gjorde det mer ont än han någonsin kunde erkänna. Andra gånger var han enbart tacksam över att få finnas i hennes liv. Idag, däremot, hoppades han kunna repa tillräckligt med mod för att äntligen berätta att han älskade henne.

Han öppnade dörren till vinbutiken och gick in. Nash älskade förvandlingen som Leilia, tillsammans med sin syster Caprecia, hade gjort med den lilla affären. Olika viner hade sorterats efter typ och stod på hyllor som fanns utspridda i butiken. Det fanns även en delikatessavdelning med olika ostar, kex och bröd. Allt var hemtrevligt och inbjudande. De två systrarna ägde en vingård i utanför staden tillsammans med Ophelia, en tredje syster. Alla hade olika uppgifter på vingården, men Ophelia var inte inblandad i vinbutiken. Hon föredrog att arbeta med deras kusin Amadea i blomsterbutiken Blooms of Destiny. Familjen Strange var involverad i många av stadens företag och aktiviteter. Deras förfäder hade varit med och grundat Kismet Bay för över två hundra år sedan.

Nash gick längre in i vinbutiken och mot disken längst in där han hoppades hitta Leilia. Han hade ingen bra ursäkt för sitt besök, men han hälsade på tillräckligt ofta för att varken Caprecia eller Leilia skulle tycka det var konstigt. När han kom runt ett hörn fick han syn på henne. Hennes långa midnattssvarta lockar flödade över hennes axlar i generösa lockar. Hon stod vänd så att kan kunde se hennes ögon, men det behövdes inte. Deras koboltblå färg fanns etsad i hans minne. Ja, hela Leilias existens fanns där: i hans huvud. Han hade inte kunnat glömma henne ens om han hade försökt, något han sannerligen inte ville göra. Nash var på väg att gå fram till henne och börja prata när Caprecia kom ut från lagret bakom och krockade med Leilia.

Är du kvar här ännu? frågade Caprecia. Gå hem och gör dig i ordning för din dejt.

Nash stelnade till. Vad då för dejt? Leilia hade inte sagt någonting om några nyårsplaner till honom. Och han som trodde de berättade allt för varandra Det skulle inte ha varit svårt att ta reda på svaret. Allt han behövde göra var att gå fram och börja samtala så hade resten i stort sett skött sig självt. Men han kunde inte röra på fötterna, och smärtan i hjärtat höll på att bli outhärdlig.

Det är gott om tid, svarade Leilia nonchalant. Hon fortsatte fokusera på vad det nu var hon hade stirrat på när Nash hade börjat gå mot henne. Jag måste bli färdig med den här inventeringen innan jag kan gå. Vi har sålt slut på moscato-vinet och det mousserande rosévinet. Hon sneglade på armbandsuret och suckade. Det här är en av de dagar under hela året som vi har mest att göra. Vad tänkte jag på när jag gick med på en dejt med Percival?

Kanske för att du hoppas att Mr. Wright är den rätte? Caprecia blinkade. Fattar du?

Leilia tittade upp och blängde på henne. Ha. Ha. Jag fattar. Hon verkade inte riktigt uppskatta Caprecias antydning, men det spelade ingen roll för Nash. Han ville vara Leilias enda kärlek. Du behöver inte säga mer. Nästa sak är väl att jag vill ha min egen riddare i blänkande rustning. Leilia himlade med ögonen. Jag hör också skvallret. De tre riddarna, som de kallas. Vad i hela världen tänkte deras föräldrar på?

Ingen aning. Caprecia ryckte på axlarna. De kanske hoppades att de skulle bli lika ädla som de riktiga Riddarna kring Runda bordet. Fast de saknar Lancelot och Galahad tydligen fanns det inte två familjer till som var omdömeslösa nog att döpa sina söner efter dem. Hon tystnade, tittade uppåt taket och trummade sakta med pekfingret på hakan. Tristan flamsar fortfarande runt efter Sage. Då finns det Percival och Gawain kvar men då måste du få honom att släppa sina Hollywood-drömmar. Så nu när jag tänker på det så finns ju bara Percival kvar. Ska du försöka lägga vantarna på honom? Hon sänkte hakan och lyfte på ögonbrynen. Tror du att du har någon chans där? Han ser trots allt fantastiskt bra ut.

Nash stod inte ut med att höra mer av deras struntprat. Han stoppade tankspritt händerna i fickorna. De tre män som de diskuterade hade retat honom under hela gymnasietiden. Det hade bara gått fyra år sedan studenten och minnena hade inte bleknat. Deras relation var mindre laddad idag, men Nash skulle aldrig glömma hur illa de hade behandlat honom.

Han vände sig om för att gå, men det var för sent. Nash! ropade Leilia. Hennes röst hade en optimistiskt glad ton. Nash tyckte det lät som musik. Kom! Jag har ett nytt vin som du måste prova.

Nash drog upp händerna ur fickorna och gick bort till henne. Han kunde aldrig neka Leilia någonting. Minsann? Han lutade sig över butiksdisken. Kommer jag att ångra mig om jag gör det?

Såklart inte! Hon slog honom lätt på axeln. Har jag någonsin fått dig att göra något du ångrar?

Inte än så länge, men vi är fortfarande unga. Hans ansikte sprack upp i ett stort leende. Det var inte helt ansträngt, Nash var glad att se henne. Men samtalet han nyligen hade hört gjorde ont. Det sägs att den som tjuvlyssnar sällan får höra saker den vill höra

Du är rolig, du. Hon böjde sig ner under disken och räckte sedan fram en mörkröd flaska. Detta är en ny merlot som vi har producerat på vingården. Se vad du tycker om den. Vi kommer förmodligen att börja sälja den i början av nästa år.

Det lär bli ett år fyllt av insikter, tror du inte? Han hade egentligen inte tänkt säga det högt.

Hur så? frågade Leilia.

Nash hade hoppats på att det skulle bli ett år fyllt av kärlek mellan dem, men han antog att Kismet Bay inte tyckte att de borde vara tillsammans. Alla i staden visste hur stor roll ödet spelade när det kom till att förena kärlekspar. Äsch, glöm det. Han lyfte upp flaskan. Tack för den här. Slå mig en signal senare, vi kanske kan provsmaka den tillsammans.

Hon log. Det låter bra. Vad har du för planer för ikväll?

Det var hans chans att säga något om att tillbringa nyårsafton tillsammans. Synd att det inte skulle bli så. Inte mycket. Jag håller mig hemma.

Ska du se tolvslaget på tv? frågade hon med huvudet på sned.

Kanske. Jag är inte säker på att jag kommer att vara vaken så länge. Han sneglade mot Caprecia som gjorde sitt bästa för att låtsas att hon inte stod där. Kanske försökte hon ge dem lite enrum, Nash var inte säker. Jag måste gå. Han sa inte ett ord till utan bara gick, så snabbt han kunde. Hans hjärta slog hårt vid varje steg han tog.

KAPITEL TVÅ

Nash hade i stort sett sprungit ut från butiken. Leilia borde följa efter honom han hade uppfört sig konstigt. Någonting måste ha besvärat honom, men han hade tydligen inte velat säga vad. Hon hade ingen aning om vad det kunde vara. Om hon bara inte hade lovat Percival Wright att fira nyår tillsammans med honom! Hon undrade vad hennes hjärnceller hade hållit på med när de hade tackat ja till det. Percival var väl helt ok, men han var inte någon långsiktig partner.

Jag går hem nu, sa hon till Caprecia. Vi ses på vingården imorgon. Butiken höll stängt nyårsdagen, men det var ändå en arbetsdag. Prosperity Vineyard var som ett andra hem. Vingården låg ungefär fem mil bort; där fanns även ett hus som hon delade med sina systrar. De hade var sitt rum så det gick bra att övernatta, men med en butik att sköta så blev det inte av särskilt ofta.

Leilia gick till sin bil och hoppade in. Hon startade och lät motorn gå på tomgång en stund för att bli varm, la sedan i växeln och körde till sin enrumslägenhet. Där tog hon en snabbdusch och gjorde sig i ordning för sin dejt. Hon hoppades inte behöva ångra det. Percival skulle ta henne till någon fest på Witchs Brew, kaféet som hennes kusin Esmeralda var en av ägarna till. De hade beställt ett par lådor rosa champagne från Grape Flavors för att fira in tolvslaget.

Hon blåste håret torrt och borstade det tills det glänste. Hon tog på sig en lång, blå kjol med en slits som nästan gick upp till höften, och en svart topp med med långa ärmar i spets. Sedan gled hon i ett par högklackade sandaler. Leilia tyckte om att klä upp sig när möjligheten gavs. Synd bara att det inte erbjöds så många tillfällen att göra sig vacker.

En knackning på dörren avbröt hennes tankar. Hon öppnade för en stilig Percival i en mörk kostym och en grön slips som matchade hans ögon. Han räckte henne en enkel ros. Jag visste inte vad du tycker om. Jag hoppas den här blir bra.

Leilia tog emot rosen och doftade på den. Hon tyckte i och för sig om alla blommor, men just rosor var ingen favorit. Men det kunde ju inte han veta. Tack, sa hon. Den är jättefin.

Det är du med, svarade han smörigt. Av någon anledning störde hon sig på det, trots att det inte fanns någon egentlig orsak. Är du klar?

Ja, sa hon och la blomman på diskbänken. Leilia borde förmodligen hittat en vas till den, men hon orkade inte bry sig. Varför gjorde hon ens detta? Vad var det för mening? Percival var inte hennes typ och ändå så gick hon på dejt med honom. Hon suckade och ställde in sig på en kväll i hans sällskap. Hon hade tackat ja, och det var alldeles för sent att ångra sig nu. Efter att ha tagit på sig kappan följde hon honom ut genom dörren.