“Det vill jag verkligen, verkligen.”
Han kysste henne igen. Den här gången var det lite mer lekfullt. Mitt i kyssen tryckte han armbågen mot armstödet på skämt.
Hon slet sig från honom och öppnade bildörren. När de gick fram till yttertrappan utanför lägenheten, insåg hon att hon inte kunde minnas när hon senast hade känt sig så... så flytande.
Flytande, tänkte hon med ett leende. Det var ett ord Danielle hade använt en gång för att beskriva hur det kändes när man landade efter en orgasm. Minnet fick Chloe att känna sig alldeles varm inombords. Hon sträckte ut sin hand och tillsammans gick de hand i hand in i byggnaden.
De gick in i hissen och när dörrarna stängdes tryckte hon upp honom mot hissväggen och kysste honom, till sin egen förvåning. Nu när hon kunde komma åt honom ordentligt tog hon tag i honom runt midjan och drog honom intill sig. Den här kyssen var lite mer passionerad och visade honom vad hon skulle vilja göra med honom i det ögonblicket.
Han var lika ivrig och la armarna runt hennes midja. När han tryckte henne mot sin kropp och deras kroppar möttes, flämtade hon till. Det var lite genant.
Hissen stannade till så hon tog ett steg åt sidan. Hon kunde bara föreställa sig hur de andra människorna i byggnaden skulle reagera om de visste att hon hade hånglat i hissen. Hon tittade på Moulton och kände sig lite lättad när hon såg att även han andades tungt.
De gick ner längs hallen eftersom hennes lägenhet låg fyra dörrar ner. Det slog henne att Moulton var hennes första besökare, förutom Danielle.
Det är synd att jag inte tänker ödsla någon tid på att visa honom runt, tänkte hon.
Även den tanken fick henne att skämmas lite. Hon hade aldrig känt en sådan stark fysisk dragning mot en man förut. Efter ett tag hade sex blivit mer rutinartat med Steven. Och om hon skulle vara helt ärlig, var det inte ofta hon hade känt sig tillfredsställd. Och på grund av det hade hon heller inte haft så stort behov av att vara intim med honom.
Chloe låste upp dörren och sedan gick de in i lägenheten. Hon tände kökslampan och hängde sin handväska på en av barstolarna.
“Hur länge har du bott här?” frågade Moulton.
“Sex månader kanske, antar jag. Jag har inte haft så många besökare.”
Moulton gick fram till henne och la en hand på hennes midja. När de kysstes denna gången var det långsamt och målmedvetet. Det tog bara några sekunder innan han försiktigt tryckte henne mot köksdisken och deras kyss blev allt djupare. Chloe kände sig andfådd igen, uppslukad av en innerlig lust hon inte hade känt sedan hon var med en kille för första gången på gymnasiet.
Hon avbröt kyssen länge nog för att leda honom till soffan. De satte sig ner bredvid varandra och fortsatte omedelbart. Det kändes så bra att vara med en man på det här sättet, speciellt en som fick henne att känna alla dessa känslor. Om hon räknade med den tid då det inte hade varit så hett mellan henne och Steven längre, hade det gått ungefär ett och ett halvt år sedan hon hade blivit kysst och berörd av en man på det här sättet.
Slutligen, efter vad som kändes som flera minuter, även om det säkert bara var några sekunder, lutade hon sig mot honom så att han inte hade något annat val än att lägga sig ner. Chloe la sig över honom och en av hans händer gled in under hennes skjorta, längs ryggen. När hon kände hans hud mot sin var det som att Chloe tappade kontrollen. Hon stönade och tryckte sig mot honom och han svarade genom att föra in sin hand ännu längre längs hennes rygg och upp längs sidan av hennes bh.
Hon satte sig upp i gränsle över honom och log. Det svajade i hennes huvud och alla muskler i kroppen trånade om mer.
“Jag menade vad jag sa”, sa hon nästan ursäktande. “Jag kan inte lägga med dig. Inte redan. Jag vet att det kanske verkar gammalmodigt...”
“Chloe, det är ok. Säg bara till när det räcker, så är det så. Säg till när jag ska åka hem.”
Hon log återigen. Hans svar fick henne nästan att ändra sig. Men hon kände att det var viktigt att inte gå för fort fram. Att sitta gränsle över honom på soffan var redan lite över gränsen.
“Jag vill inte att du ska åka hem”, sa hon. “Skulle jag låta helt skruvad om jag bad dig att stanna? Inte sex, men alltså... om vi kunde sova ihop?”
Erbjudandet verkade förvåna honom. Hon antog att det var ganska skumt.
Och vet du varför du frågar en sådan konstig fråga? Det var Danielle som dök upp i hennes huvud igen, hånfull och hjälpsam på samma gång. Det är för att pappa dök upp idag och vände uppochner på din värld. Du vill ha Moulton här så att du slipper vara ensam i natt.
“Förlåt”, sa hon. “Det verkar motsägande och dumt och -”
“Nej, det är ok”, sa Moulton. “Det låter trevligt. Jag vill bara be om en grej, dock.”
“Vad är det?”
“Mer kyssar, tack”, sa han med ett leende.
Hon log också och gav honom mer än gärna det han ville ha.
***
Hon vaknade till strax efter att Moulton hade klivit upp ur soffan. Hon hade blivit av med sin topp när de hånglade, men längre än så hade det inte gått. Det hade känts konstigt att somna på soffan med byxorna på, men hon var ändå stolt över sin återhållsamhet. Hon tittade på vägguret och såg att klockan var 05:10 på morgonen.
“Är du ok?” frågade hon.
“Ja”, sa han. “Jag bara... det kändes konstigt att sova över. Jag ville inte att det skulle bli knäppt på morgonen. Jag tänkte att det kanske är bäst om jag drar. Men vi hade i alla fall inte sex, så vi slipper den nivån av pinsamhet.”
“Det kanske var det som var min plan”, skojade hon.
“Ska jag skynda mig iväg och så låtsas vi att det här aldrig hände?” frågade Moulton.
“Jag tror jag vill att du stannar. Jag kan göra lite kaffe.”
“Säker?”
“Ja. Det skulle jag verkligen vilja, faktiskt.”
Hon tog på sig sin topp och gick ut i köket. Hon gjorde iordning kaffemaskinen medan Moulton tog på sig sin skjorta.
“Så det är torsdag”, sa han. “Jag vet inte varför, men det känns som lördag.”
“Är det för att det vi gjorde igår kväll vanligtvis sker på fredagskvällar? Ett sätt att kicka igång helgen på?”
“Jag vet inte”, sa han. “Det var länge sedan sist.”
“Sluta nu”, sa hon och satte igång bryggaren.
“Seriöst. Första året på gymnasiet, tror jag. Det var ett bra år för mig vad det gällde hångel utan sex.”
“Tja, det märkts inte. Det var... tja, det var mycket mer än vad jag hade förväntat mig när du plockade upp mig.”
“Samma här.”
“Men jag är glad att det hände”, tillade hon snabbt. “Allt som skedde.”
“Bra. Vi kanske kan göra det igen. I helgen, kanske?”
“Kanske”, sa hon. “Men jag känner redan att min återhållsamhet börjar förlora sin kraft.”
“Kanske det var min plan”, sa han med ett sexigt leende.
Hon rodnade och vände genast bort blicken. Hon blev själv förvånad över hur mycket hon njöt av att se honom så här flirtig.
“Ok”, sa hon. “Jag måste duscha. Du får gärna ta vad som finns i kylen om du vill äta frukost. Men det finns inte så mycket att välja på, tyvärr.”
“Tack”, sa han, och hon kunde se att han inte kunde slita blicken från henne.
Hon lämnade honom i köket och gick in till badrummet, i anslutning till det största sovrummet. Hon tog av sig kläderna, satte på duschen och gick in. Hon ville fnittra när hon tänkte på hur kvällen innan hade sett ut och kände sig som en tonåring igen. Hon nöjt av att vara med honom och hon hade känt sig tillräckligt bekväm med honom för att veta att han inte skulle tjata på henne att de skulle ha sex. Det hade varit romantiskt på ett ovanligt sätt och vid två tillfällen hade hon nästan gått med på att ha sex ändå. Med en munterhet hon inte var van vid, hoppades hon att han skulle samla tillräckligt med mod för att komma in till henne.
Om han gör det, då är det slut på min återhållsamhet, tänkte hon.
Hon var nästan klar med sin dusch när hon äntligen hörde honom komma in i badrummet.
Bättre sent än aldrig, tänkte hon. Hela hennes kropp blev spänd av upphetsning och hon kände sig väldigt otålig på att han skulle komma in till henne.
“Hallå, Chloe?”
“Ja?” frågade hon, lite provokativt.
“Din mobil ringde precis. Kanske var lite för nyfiken... men jag kollade. Det var från byrån.”
“Jaha? Jag undrar om det har dykt upp någonting...”
Sedan hörde hon en annan mobil ringa. Den var närmre, förmodligen i Moultons hand. Chloe kikade ut från duschen och drog draperiet lite åt sidan. De utbytte en blick innan Moulton svarade på samtalet.
“Moulton”, svarade han. Han gick ut från badrummet och in i sovrummet. Chloe insåg varför och stängde av duschen. Hon tog ett badlakan från hyllan och gick ut. Chloe log mot honom medan hon virade in sig i badlakanet. Bara för att de hade hånglat i ungefär en och en halv timme igår kväll betydde det inte att hon skulle visa sig naken för honom.
Det var inte mycket till diskussion att tjuvlyssna på. Moulton sa bara “Ok... ja, Direktörn” några gånger.
Samtalet varade inte längre än en minut och när han var klar stack han in huvudet i badrummet lite lekfullt.
“Kan jag komma in?”
Hon nickade, invirad i ett badlakan som täckte alla intima områden. “Ja. Vem var det?”
“Det var Biträdande Direktör Garcia. Han sa att han hade försökt ringa dig, men att du måste ha sovit igenom signalen.” Han log mot henne och fortsatte. “Han sa att jag skulle ringa dig eller åka förbi och väcka dig. De vill sätta oss på ett fall.”
Hon skrattade när hon gick ut från badrummet och ut till sovrummet. “Tror du att gårkvällen kommer att påverka vårt samarbete?”
“Det kanske slutar med att jag smyger in till ditt motellrum framåt småtimmarna. Men förutom det... jag vet inte. Vi får se.”
“Skulle du kunna fixa en kopp kaffe? Jag måste klä på mig.”
“Jag hoppades på att få använda din dusch.”
“Självklart. Även om det hade varit trevligare om du hade frågat för tio minuter sedan, när jag fortfarande var där.”
“Då vet jag bättre nästa gång”, sa han.
När han gick in i duschen och Chloe började klä på sig, insåg hon att hon var lycklig. Riktigt lycklig, faktiskt. Att få ett nytt fall nu, plus allt som hade hänt igår kväll... det verkade som att hennes dag inte hade blivit förstörd av hennes pappas oväntade besök trots allt.
Men om hon hade lärt sig någonting i livet, var det att du aldrig riktigt kom undan din familj. På ett eller annat vis, dök de alltid upp igen.
KAPITEL FYRA
Ungefär samtidigt som Chloe påmindes om hur det kändes att förlora sig själv i en man, var hennes syster mitt uppe i ett mardrömsscenario.
Danielle Fine drömde om sin mamma igen. Det var en återkommande dröm hon hade haft sedan hon var tolv eller så – en dröm som verkade ha olika betydelser i olika delar av hennes liv. Drömmen var alltid densamma och oföränderlig in i minsta detalj.
I drömmen blev hon jagad av sin mamma ner genom en lång korridor. Men hennes mamma var blodig, storögd och livlös, precis som hon hade varit när hon och Chloe hade sett henne död på golvet hemma, som små. Av någon anledning hade drömmen alltid antagit att hon hade brutit ett ben i fallet (även om det inte fanns några officiella rapporter som stärkte detta). Så i den här drömmen släpade hennes mamma sitt brutna ben efter sig, samtidigt som hon jagade sin skräckslagna dotter.
Trots det brutna benet var hennes döda mamma alltid precis bakom henne, bara några centimeter från att få tag i hennes lilla fot och dra ner henne på golvet. Danielle sprang iväg från den hemska synen i ren terror, med blicken vänd mot slutet av korridoren. Där, i dörröppningen som verkade ligga i ett helt annat universum, stod hennes far.
Han stod alltid på sina knän med utsträckta armar och ett riktigt stort leende på läpparna. Men det rann blod från hans händer och det var alltid i den delen av drömmen hon slogs av en intensiv panik, som väckte henne. I den sista scenen slutade Danielle att springa, fastfrusen mellan sin döda mamma och sin maniska pappa, osäker på vilken riktning som var tryggast.
Det hände också denna gång; drömmen kraschade där den alltid kraschade och väckte Danielle i ren panik. Hon satte sig sakta upp i sängen, så van vid drömmen att hon visste vad som hade hänt redan innan hon hade vaknat ordentligt. Hon tittade sömnigt på klockan och såg att den bara var 23:20. Hon hade bara sovit i ungefär en timme den här gången, innan drömmen hade smugit sig på.
Hon la sig ner igen, väl medveten om att det skulle ta ett tag innan hon kunde somna om. Hon skakade av sig drömmen genom att påminna sig själv om att det inte var någonting hon hade kunnat göra för att rädda livet på sin mamma. Det hade hon gjort i flera år nu, varje gång hon vaknade av den återkommande mardrömmen. Även om hon hade berättat sanningen för Chloe om hur giftig deras pappa var, var det ingenting hon hade kunnat gjort för att hålla sin mamma vid liv.
Hon vände sig om och tittade på nattduksbordet. Hon sträckte sig nästan efter telefonen för att ringa Chloe. Det hade gått tre veckor sedan de pratade sist. Det hade varit spänt och otrevligt och det hade varit hennes fel. Hon visste att hon hade projicerat mycket negativitet på Chloe, främst eftersom Chloe inte hatade deras pappa lika starkt och intensivt som hon gjorde. Danielle hade ringt för tre veckor sedan, när hon insåg att Chloe hade väntat på att hon skulle höra av sig, eftersom även konversationen innan inte hade gått så bra – Danielle hade i princip sagt åt sin syster att inte höra av sig igen.
Men hon kände inte till Chloes schema. Hon visst inte om det skulle vara för sent att ringa 23:30. Sanningen var den att Danielle hade haft svårt för att somna innan klockan två på morgonen den senaste tiden. Ikväll var en av hennes få lediga kvällar från baren och hon behövde inte heller skriva under några papper eller dokument för renoveringen av baren som hennes pojkvän hade köpt till henne.
Hon tryckte snabbt undan alla tankar på arbete och försökte somna om. Hon visste att det skulle vara omöjligt att somna om hon började tänka på jobb och allt annat som skulle göras.
Återigen tänkte hon på Chloe. Hon undrade vilka drömmar och mardrömmar hennes syster hade om deras föräldrar. Hon undrade om hon fortfarande var upphängd på idén att frigöra deras pappa, och i så fall, om hon hade bestämt sig för att hålla det för sig själv.
Slutligen lyckades hon somna om. Det sista Danielle tänkte på innan hon somnade var sin syster. Hon tänkte på Chloe och undrade om det äntligen var dags att förlåta och glömma allting – att sluta låta minnena om deras pappa sabotera relationen med Chloe.
Hon blev förvånad över hur glad hon blev av att tänka den tanken... så glad att när hon somnade, kunde man se ett litet leende på hennes läppar.
***
Den unga bartendern, som hade blivit anställd som hennes ersättare, hade lärt sig snabbt. Hon var tjugo år gammal, otroligt snygg och expert på att läsa av onyktra män. Eftersom hon gjorde så bra ifrån sig, kunde Danielle åka till sin pojkvän och byggarbetarna, som var på det nya stället där hon skulle öppna sin egen pub och restaurang inom ungefär en och en halv månad.
Idag arbetade de med värmesystemet och ventilationen i byggnaden, plus att de fixade en av väggarna i rummet längs bak i lokalen, där de större festerna skulle arrangeras. När hon kom dit satt hennes pojkvän och läste igenom ett kontrakt med en elektriker. De satt vid ett av borden som precis hade packats upp – totalt var det tre bord som Danielle skulle välja mellan, till restaurangavdelningen.
Hennes pojkvän såg att hon kom in. Han sa någonting snabb till elektrikern och kom fram för att välkomna henne. Han hette Sam Dekker och även om han inte var den ärligaste eller smartaste mannen i världen, kompenserade han med sitt snygga utseende och sluga men också raffinerade affärssinne. Han var ungefär tjugo centimeter längre än hon var, så när han gav henne en snabb kyss, var han tvungen att böja sig ner.